Free at last
Bara att titta och njuta. Även av de brittiska reportrarnas accenter. Och läsa mer här.
Paul Weller sjunger "Walls Come Tumbling Down"
Själva ursprunget till popvänstern, Paul Weller, turnerade för Labour upprepade gånger under åttiotalet. Detta är en av hans bästa låtar!
Palme om fördomar
Den här har vi sparat på ett tag. Men med tanke på en annan valfilm som släpptes häromdagen, är det hög tid nu.
Mona Sahlins sommartal 2010
Som socialdemokrat är det lätt att förlora sig i historiens greatest hits. Det är naturligtvis trevligt. Men det bekräftar också en rätt vanlig bild av socialdemokratin som något som hörde samman med "det gamla industrisamhället", som vi nu sägs ha passerat. Oavsett hur det förhåller sig med den saken, så förblir socialdemokrati ett modernt ideal, något som sker här, som byggs nu. Och vem kan förklara och summera detta bättre vår partiledare?
Idag började förtidsröstningen. Nu tar vi dem.
Ernst Wigforss tar hit gillesocialismen
Gillesocialismen, eller socialdemokratins syndikalistiska gren som den också kallas, har länge stått i skuggan av marxismen i det socialdemokratiska idéarvet. På senare år har den dock uppvärderats i böcker som Sten O. Karlssons Det intelligenta samhället. Från början en engelsk strömning, förmedlades den in i den svenska socialdemokratin främst av den blivande finansministern Ernst Wigforss, och inspirerade bland annat till en rad socialdemokratiska företag, som Kooperativa förbundet, Folksam och Fonus.
Henrik Menander översätter "Internationalen"
Arbetarrörelsens mest sjungna sång fick sin svenska text av Henrik Menander, en korkskärare som kommit i kontakt med socialismen under sina gesällfärder på kontinenten. Menander blev först känd för texten till "Arbetets söner", som han skrev 1885, på melodin "Vindarnas kör". Melodin var allmänt känd från folkskolan, och sången spred sig fort. (Den ursprungliga texten skrevs av P.D.A. Atterbom, som antagligen fortfarande roterar i graven, med tanke på att Menanders text idag är betydligt mer känd.)
"Internationalen" översatte han nästan två decennier senare, 1902. Dess bildspråk var tänkt att appellera till de mer radikala inom arbetarrörelsen, medan "Arbetets söner" var de mer reformistiskt inriktades favorit. Idag sjunger vi oftast bara två verser vid våra möten. Därför är det smått roande och chockerande att läsa hela. Notera i synnerhet de borgerliga ledarsidornas favoritvers, nummer fyra.
