Gunnar Adler-Karlsson formulerar funktionssocialismen

Finns det en specifikt socialdemokratisk samhällsteori? Den frågan har återkommit på tapeten i diskussionen av Sheri Bermans böcker och återuppväckandet av arvet efter Karl Polyani.

Om det finns en svensk socialdemokratisk ideologi, så ligger det nära till hand att peka ut just funktionssocialismen som en sådan. Läran har funnits med i socialdemokratiska partiets arsenal sedan vi bildade våra första regeringar på 1920-talet, då Nils Karleby, inspirerad av juristerna Vilhelm Lundstedt och Östen Undén, formulerade tankar om att det viktiga inte var att överföra allt ägande till staten, utan att försöka få kontroll över vissa konsekvenser av ägandet och den makt som ägarna hade.

Det var Gunnar Adler-Karlsson som gav idéerna deras mest pregnanta formulering, och läran dess namn, i boken Funktionssocialism: ett alternativ till kommunism och kapitalism (1967).

Den grundläggande principen är lika enkel som genial: om man analyserar äganderättsbegreppet som en serie av funktioner - produktionsbeslut, investeringsbeslut, beslut om löner - visar det sig att man utan att göra anspråk på hela ägandet (vilket var vad "socialisering" hade betytt tidigare), kan man välja att socialisera vissa av dessa, samtidigt som man lämnar vissa kvar, som sporrar en god utveckling i ekonomin, och genomför en socialisering steg för steg, i det tysta, närmast bakom ryggen på kapitalägarna.

Det talas idag ofta om att socialdemokraterna behöver hitta tillbaka till sina rötter. Kanske är detta en av dem som skulle vara tjänliga än idag?